Denna saknad.

Det var väldigt länge sen jag skrev något för min egen skull - allt som oftast så är jag fotograf eller student, jag skriver sällan för att jag vill utan det är antingen uppsatser, tentor eller för ren marknadsföring. Jag vet inte riktigt vad det beror på - men jag får inte riktigt balans i min vardag just nu. Jag försöker balansera träning, hushåll, renovering, städning, vara sambo, vara hundägare, studier och sen - det som kanske är viktigast - att bara vara Lizette. Det tar tid att hitta sig själv - men någon gång ska jag göra det också.

hemma på lite rast

Hallå där, nu blir det lite vardagsinlägg här emellan - på självaste Midsommar! Jag är hemma på lite rast ifrån jobbet och ska tillbaka om en kvart - har en sista grej att göra innan dagen är slut och jag ska vänta ut sista timmarna :-) 

Jag har fått jobb inom hemtjänsten i sommar, och jag stormtrivs! Mycket bättre än förra året, och det är väldigt skönt. Dessutom söker jag jobb som en galning inför hösten, och har fått napp i Norge - däremot känns det sisådär att åka ifrån familjen här hemma.. Men vi får se! :-)

nu är det slut

Nu har jag och mina fina vänner äntligen tagit studenten, det har gått några dagar och tankarna kring livet har hunnit samla sig. Några dagar innan vi tog studenten fick vi tillbaka några brev av våra mentorer - brev som vi skrev andra dagen i ettan, innan vi hade skaffat oss vänner, minnen och en uppfattning om vem vi själva skulle komma att vara när de här tre åren var över. 

Mitt brev var inte mycket för världen, jag var tillsammans med en kille som hette Daniel då - en kille jag på den tiden tyckte väldigt mycket om men som jag insett bara var ett tidsfördriv, någon att spendera några månader med för att hitta mig själv, utvecklas och för att kunna gå vidare till den där underbara killen - ja, mannen till och med - i mitt liv. För tre år sedan trodde jag inte att jag skulle träffa någon som skulle vara så stor del i mitt liv, inte någon, men jag träffade flera stycken. 

Flera stycken som har varit så jäkla viktiga, blivit ännu viktigare för att till sist lämna mig här undrandes när det egentligen hände - Adam kan jag sätta datum och klockslag på, utan vidare, men Joline, Daniel och Maria? När blev deras närvaro mer ett nöje än något jobbigt? Oavsett svaret på den banala frågan så är jag oerhört tacksam och stolt över att få ha spenderat så många timmar och dagar med er, tack för allt. 

en söndag, en sista söndag.

Idag är min allra sista söndag som student på Holavedsgymnasiet och jag måste säga att det känns tyngre än vad jag trodde att det skulle göra när jag först ramlade in där som 16-åring i augusti 2010. 

De här tre åren har jag spenderat med SP10B, åtta timmar om dagen fem dagar i veckan och nu helt plötsligt så är det slut. Det är svårt att ta in, det är svårt att jag inte ska få träffa mina allra bästa vänner utan ansträngning och planering efter det här och framför allt är det svårt att ens föreställa sig livet utan de människor som är så stor del av det idag. 

Jag trodde inte att jag skulle säga det, men fler än vad jag trodde har blivit så pass betydelsefulla för mig - oavsett om vi haft sporadisk kontakt eller faktiskt hängt ihop nu i tre års tid, eller om vi helt enkelt börjat umgås det senaste halvåret. Det finns några små guldkorn värda att nämna vid namn, inte minst Joline. En tjej som har kommit att betyda så ofantligt jäkla mycket, som jag kan va mig själv med till 150%, som jag vet var jag har och som jag inte skulle tveka att döda någon för om jag var tvungen. 

Sen har vi Daniel, en kille som många gånger får stå ut med alldeles för mycket än vad han egentligen borde, som har gått att smsa när som helst för att få de bästa svaren ifrån, en kille som jag känner mig så jäkla trygg med att det är lustigt. Å Maria ska vi knappt börja med, världens roligaste människa - är det inte genusdiskussioner så är det dåliga Rape Slothskämt, samtidigt som hon har den goaste attityden mot livet. 

Er älskar jag, även fast jag inte visar det och antagligen aldrig kommer visa på något mer sätt än mitt alldeles egna. Jag älskar er.

Utöver dem så har vi några andra speciella personer, Isak som trillade in för några månader sen i vår umgängeskrets, Sofia som jag trivs jäkligt bra med och har gjort alla de här åren. Ytterligare en Daniel, som jag oroat mig mycket för och legat sömnlös över. Å så en människa som jag insåg häromdagen att jag faktiskt kommer sakna även fast vi inte umgåtts och sällan träffats mer än i skolan, men som jag emellanåt känner igen mig så mycket i även om jag bara delar hennes liv från det jag läser på bloggen - Jonna. Självklart finns det fler i skolan som tankarna går till emellanåt, Simon, Sofia S, lärare som KG, Jeanette och Leif, söta bibliotekarier som hjälpt mig med projektarbetet och den härliga cafépersonalen på Bryggan! 

å så bulgarien

tjolahopptjolahej, det här bjuder jag på.

bikinibilderna var jag väldigt tveksam över till en början - för jag är ur form nått katastrofalt - men vet ni vad, att jag mår bra, har två ben att gå på, en familj som älskar mig, tak över huvudet och jag har precis varit på en skitbra semester - jag orkar inte skämmas över mig själv Å DESSUTOM tycker jag att några snygga bikinibilder hör till solsemestrar. tack å hej.