Ni vet, när allt känns så hopplöst..

Jag vet inte om ni vet, eller det gör jag visst - eller iallafall vill jag inbilla mig att jag inte är ensam om att känna denna enorma hopplöshet komma och ställa sig bredvid mig, hoppa lite på axlarna så jag med en duns landar på rumpan långt ned i avgrunden. Så känner jag mig.

Långt nere. Men där långt nere finns också något bra, jag får lite perspektiv - jag gillar ju att gå i skolan, jag älskar att slänga mig bland vikter och gruppass på gymmet, och inte nog med det, idag har jag och Adam månadsdag, si å så många månader har vi vart tillsammans, si och så många månader har vi hyrt hus ihop. Men idag kanske detta tar stopp, idag ska vi nämligen titta på ett hus - ett sånt man köper vet ni, som kostar många mer kronor än vad jag just nu har.

På tal om pengar - pengar är skit. Vi hamnade i en mycket viktig, men ändå skör och gänglig diskussion i skolan idag - en diskussion som gick ut på att människor inte är medvetna om att vi alla har olika förutsättningar, inte minst ekonomiskt. Men jag tycker det är viktigt att hela tiden upprepa - vi är inte alla födda med sked i mun, vi får inte alla allting serverat på fat - jag satt och betalade räkningar idag, min inkomst den här månaden var 1050 kronor - det bidrag CSN så snällt ger mig varje månad, men mina utgifter? Det landade strax över 3000 kronor, och då är varken mat-, bensin- eller hyrespengar inräknat. Där har vi ytterligare 3000 kronor, samt att jag denna månad också ska ha råd att köpa balklänning, studentklänning, betala flak och musik till studenten, ev. flytta och behöva hyra släp.. Ja just det, glöm inte de där 2200 kronorna som ska in för att jag var tvungen att laga bilen förra veckan.

Det känns sådär kan jag säga, men jag vet ju, att i värsta fall får jag både en och två påminnelser - utan att hamna på gatan, i värsta fall stänger de bara av mobilen, Internet och elen här hemma, i värsta fall får jag gå utan mat tills löning eller leva på tonfiskkonserver och krossade tomater - men jag klarar mig. Det löser sig. Det vet jag.

Någon tyckte att jag kunde låna pengar, - av vem? frågade jag, men det visste han inte. Nej, å om inte han vet, hur ska jag veta?