Hela livet vänder, allting - upp och ned. Ibland bra, ibland sämre. Jag är väldigt velig just nu, ena stunden är jag oerhört tacksam för det jag har, de vänner jag omger mig med, de val jag gjort - i andra sekunden vill jag säga upp bekantskapen med varenda kotte jag känner, sälja hund å hus, flytta till Göteborg fast jag egentligen ska gå i skolan i Stockholm och börja om på ny kula.
Sekunden efter det kan jag vara tårögd för att den där mannen som ibland inte förstår mig, som grinar på mig och som blir förbannad när jag beter mig som en femåring fortfarande vill vara med mig. Med mig. Mig - ingen annan. Den där mannen som har så oerhört stort hjärta, världens snyggaste underarmar, den finaste rösten man kan tänka sig - han vill vara med mig. Han älskar mig, det säger han och det känner jag. Tacksam - det är så jag känner mig när jag inser att han vill vara med mig, trots att han tycker att jag har för många skor, är dyr i drift, alldeles för morgonpigg och fastän jag skäller på honom när han vill klunka i sig Cola Zero.
Tacksam är jag också över Adams fina familj, idag spenderade vi nämligen lite tid med hans mamma uppe i Walla. Inte nog med att hans familj är den första jag verkligen, verkligen, verkligen tyckt om - jag har hittat den där familjen jag själv aldrig haft, som jag aldrig trodde att jag hade behov av. Men det har jag, jag älskar att vara en del av den gemenskap som det innebär att vara en stor familj, att jag kan prata med Adams stora syster som att hon vore min egen, trots att det är en åldersskillnad på nästan femton år, eller att hennes ungar är de goaste i hela världen. Att jag för en gångs skull får känna på en julafton som inte innebär att alla samlas för att bli stupfulla, utan för att faktiskt vara tillsammans, se barnen bli extremt bortskämda när de öppnar trehundrafemtioelva paket som de ändå glömt bort dagen efter eller att födelsedagar faktiskt är till för att firas.
Glad över att jag hittat nya vänner i gamla bekantskaper, glad att jag har fått spendera tre fina gymnasieår med Joline, Maria och Daniel, å så klart alla andra jag lärt känna under tiden, glad över att jag och Adam ska kolla på ytterligare ett hus på måndag, glad över att han är min, glad över att jag vet vem jag är och att jag faktiskt är hans.
Glad, stolt, nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar